Mitt andra stora intresse har varit att paddla i min kanadensare. Eller kanske det också är en livsstil. Det sammanfaller i alla fall mycket med mitt naturintresse. Att långsamt glida fram just där vatten möter land är en upplevelse som gör livet värt att leva.

Läser mycket har jag gjort sedan jag lärde mig läsa. Harry Macfie föddes i Lysekil i slutet på 1800-talet. Han hamnade senare i Alaska där han verkade som trapper och guldgrävare. Av indianer lärde han sig mycket om kanoter. Harry Macfie skrev om sina upplevelser i Alaska och Kanada. Om sin jakt, guldgrävning och framför allt om sina kanotfärder. Jag har nog läst det mesta han har skrivit och fastnade för hans kanotfärder genom vildmarkerna. Jag ville naturligtvis vara med om det spännande livet i naturen och uppleva liknade. Våra söner föddes 1972 och 1974 men 1973 fick jag i en sportaffär syn på en kanadensare  som såldes till nedsatt pris därför att den var blekt och inte årets modell. Inte förra årets modell heller. Eller förra. Perfekt tänkte jag och köpte den.

När jag efter mycket om och men fraktat kanoten till  den lilla stuga vill höll till i mycket i då för tiden fick jag se att det var ritad av Harry Macfie! Lyckan var fullständig. Nu ska här paddlas. Flytvästar och två paddlar anskaffades.

Sedan dess har jag gjort ett antal paddelturer med en paddelkamrat. Vi hade bokat en vecka i maj i flera år för att paddla. På våren därför att det är mest vatten då. Men som det visade sig med åren, vädret var inte alltid paddelväder. Vi upplevde naturligtvis härliga solskensdagar med blanka sjöar men också blåst så att vi fick bära över uddar och andra utsatta ställen. Eller ligga still i lä något dygn. Regn gick väl bra att stå ut med men vi råkade även ut för snöstormar, att isen låg kvar och ohälsa. Vid ett tillfälle fick min paddelkamrat ringa efter hans fru för att hämta upp oss när isen låg kvar så långt vi kunde se. Jag minns orden hon sa; Varför kan ni inte paddla på sommaren när alla andra paddlar? Vi hade inget bra svar.

Att vandra ensam uppskattar jag men även att paddla ensam är en spännande upplevelse.  Det har blivit ganska många ensamturer i kanot.  Att ensam styra kanoten genom trånga passager, över blanka sjöar och slita sig svettig genom steniga forsar. Känna sig ett med kanoten och hur paddeln ger fart framåt. Styra in mot gläntan där en bäck faller ut ur skogen. Följa bäcken en bit tills den blir för trång för kanoten. Slå upp tältet och tända spritköket. Ta ett kvälldopp i kallt svart vatten och sedan krypa ner i sovsäcken och att vakna till tranornas skrik. Bära kanot och ryggsäck genom snårskog och stenskravel när vattendraget inte är paddelbart. Möten med fåglar och djur. Vi ett tillfälle var jag bara någon meter från att bli översimmad av en älg.

Man får fuska om vattnet tar slut. En sliten timmeränna underlättade färden förbi den steniga forsen. Alternativet var att bära kanot och packning.